Babbel.
Jag har sovit dåligt i natt så jag är inte lätt att tas med idag.
Dessutom kom ett av barnen nerkrypande och då går det inte att sova alls eftersom jag inte kan ligga som min kropp kräver.
Ungen är så försiktig när han kryper ner och håller sig så långt ut på kansten som möjligt för att inte jag ska störas för mycket. Lilla gubben.
Annars är jag ett ilsket hormonmonster.
Jag har världens jätte pms. Stackars de i min närhet.
Bara den där förbenade mensen kunde komma snart så jag blir snäll igen ;-)
Men har jag riktigt jävla ont så kan den skjuta på sig.
Det blir ännu värre när den väl kommer sedan.
Fick ett litet ryggskott i bröstryggen i går när jag skulle kliva ur bilen trots att jag va riktigt försiktig.
Tack och lov fick jag hem mitt nack/bröstrygg skydd i går.
Gud vad skönt det är att ha på sig och det värmer så himlans gott.
Idag ska jag sitta i möte med ena gossens skola. Jag känner på mig att jag nog kommer att bli väldigt arg vilket jag inte riktigt har energin för. Jag kommer vara helt slut när det är färdigt.
Fast och andra sidan så mår ingen dåligt av en utrensning då och då... Eller hur?
Igår blev jag så där jädra i frågasatt igen... Varför måste man hela tiden försvara att man har ont och mår dåligt. Varför måste man förklara VARFÖR gång på gång?
Vill dom inte förstå eller skiter dom bara i det?
Jag stängde i alla fall av telefonen och sket till sist i att svara, jag orkar inte förrklara hela tiden.
En rädsla börjar krypa på mig allt mer jag väntar på att få min läkartid.
Är livrädd för att åter igen inte bli lyssnad på och ignorerad och att jag sedan får stå på ruta 1 en gång till som så många gånger förr...
Nä dags att göra sig lite snygg inför mötet då..
