Vem Har Nyckeln

Känner mig riktigt låg.

Det är lätt att bli det när man ligger i händerna på människor som inte gör något.
Jag fick ett riktigt raseriutbrott på någon idag.
Stackaren tog ju bara i mot mitt samtal men det rann över så det stod härliga till.

Handläggaren ska ringa mig inom 2 dygn, får väl se hur det blir med det. Sist ringde hon på dygn 3.

Stackaren som tog i mot samtalet läste upp vad hon skrev i medelandet till handläggaren och det framkom väldigt väl att jag va riktigt ilsken och den jag talade med bekräftade min ilska genom att tala om hur idiotiskt de sköter det hela.
Då kändes det lite bättre i alla fall.

Räkningarna ska snart betalas och jag har sån ångest att jag vill stoppa dom under sängen och glömma bort dom.

Känslan av att jag inte kan tillföra en enda liten krona gör inte saken bättre.
Det är snarare i det ångesten ligger.

Jag blir för fan inte frisk för att de krånglar heller.

Feber är ingen höjdare och de där små baciluskera som försvinner så fort från de små barnen nockar mig totalt.. Lääänge.

Har en väldigt ond armbåge. Vaknade i måndags av att den va svullen ond och varm. Skönt att jag har en vetekudde som jag kan linda runt och färsta med kardborre.

På Torsdag ska jag till Vc.
Jag trodde jag skulle få tillbaka min gamla läkare då jag har bytt vc.
Men igår ringde dom och sa att jag skulle få en annan läkare.
Det gör mig lite nervös efterso jag aldrig träffat honom och är lite rädd för hur han ska bemöta mig.

Det är ju inte alla som kan det där med att möta en patient med smärtproblematik och många nitar har man trampat på.

Håll tummarna för mig.

Ilsken som bara fan rent ut sagt.

Jag har såna fruktansvärda koliksmärtor i magen så jag får hyperventilera i mellan åt.
Har försökt att plocka undan här hemma.

Ändå ska jag försöka hitta en vante i röran som någon annan skapat.
Kutar in på toan.
Hör hur en STOR unge svär utanför dörren att jag inte börjat med maten ännu.

JAG KAN FÖR FAN KNAPPT STÅ..

Kommer ut fortsätter att leta efter vanten och nu oxå en jacka.

- Jag tycker faktiskt att det är dags att du började med maten någon gång.

Jag fick ett toksläpp.
Jag är inte deras jävla husa, jag är ingens jävla husa.

Och är dom så satans respektlösa trots att jag har så jävla ont så kan de tame fan laga sin egen lävla mat i fortsättningen.

JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG....

De tror att jag är någon jädra superkvinna som klarar vad som hellst.

I morgon är det dags att träffa läkaren igen.

Det ska bli intressant att höra vad "paracetamol-testet" visade.

Får ju ändå vänta ett tag med smärtlindringen han vill ge mig men just nu är det hanterbart.
Så länge jag tänker på hur jag rör mig och tar det försiktigt så går det hyfsat.

Men idag har jag så sablans ont i fötterna, eller i anklarna rätt ut sagt.
Det känns som smalbenen borrar ner sig i foten och det gör så satans ont att stå upp och svullnar gör de med.

Skulle behöva såna där fula benvärmare... Undrar om jag ska mörda en gammal tröja kanske.

Har haft ett par riktigt tuffa veckor och nu är det i morgon och måndag kvar som känns övermäktig sedan lugnar det ner sig.
Jag vilar så fort jag får chansen för att orka.

Men va gör man? Man kan ju inte prioritera bort barn som inte mår bra.
Och en unge med ett antal polisanmälningar på sig går ju inte bara att skita i för jag måste vila.

Det är bara att ta tag i det och bita ihop.....

Nu ska jag stoppa i mer ved i brasan..

Jag har inte skrivit här på jätte länge för det går för runt just nu.

Och jag känner att jag inte hinner med.

Det är mycket som händer, både bra och dåliga saker och jag har 2 stycken helvetes veckor framför mig.
Massor med viktiga möten ang min son.
för att orka med har jag fått göra avkall på mina egna möten med sjukgymnast och annat.
Nu förstod hon det och ansåg att jag gjorde rätt som flyttade tiderna men ändå, vill ju ha hennes bedömning klar.

Smärtorna är hanterbara så länge jag tar det lugnt och tänker på  var ända rörelse jag gör även om de är jobbiga.
Det som är tungt är att så fort jag inte skriker av smärta så verkar omgivningen tro att jag är frisk och klarar hur mycket som hellst.

Men jag är så förbannat trött på att gapa " Jag har ont" hela tiden. Det verkar vara förvånansvärt lätt att glömma bort det.

I lördags gick jag på bio med min manliga bästa vän och såg Jägarna 2.
En skit bra rulle faktiskt.
Han är sambo med min allra närmaste väninna och hon och resten ville se en annan film så det blev dejt i biosalongen.
Det va otroligt skönt att komma ut och göra något sånt.
Ont och stel va jag sedan efter att ha suttit i stolen så länge men det va det banne mig värt :-)

Min vän hade inflyttningsfest/födelsedagsfest idag.

Jag va där en stund men sen höll inte kroppen längre och jag åkte hem.
Jag kan bli lite ledsen när det blir så.
Även fast det varit så här i många år så blir det ledsamt när en så trevlig kväll blir avbruten pga smärtor.

Därför jag jag börjat planera att bara åka en sväng och allt över den tid jag trodde jag skulle fixa blir en bonus.
Det svänger ju så himla fort i mellan åt.

Så nu blir det en lååååång varm dusch och krype ner i sängen med vetekudden för nu fungerar inte kroppen alls.

Men det va trevligt så länge det varade.

För övrigt försöker jag fokusera på llt positivt då jag är livrädd för att fastna i bitterträsket...
Det är inte lätt men det går åt rätt håll.