Vem Har Nyckeln

Jag tänker inte skriva flera års kamp i ett första inlägg för att man ska kunna förstå.
Det är alldeles för mycket att skriva ner vilket jag inte klarar av.

Jag är sjuk, ganska mycket sjuk och ingen hittar felet.
Jag har under åren får så många felaktiga diagnoser så jag blir mörkrädd.
Jag drar mig för att ringa till vårdcentralen då jag kan höra dom sucka när jag ringer.

Det sista är att allt bara sitter i min hjärna. Om jag bara fokuserar skulle jag inte ha ont i min kropp eller tappa allt. Det är inte kroppen det är fel på jag är för ofokuserad heter det.
Jag gråter när jag går från läkaren. Jag sover mellan 2-3 timmar per natt med sömnmedicin och vaknar av att smärtan i höfter, axlar och nacke är brutal.

Det sista som tillkommit är att lederna börjar hopp ur led vilket tillför en hemskt brutal smärta, men det sitter säkert oxå i mitt huvud... Eller?
Efter att ha hört det så många gånger så börjar man seriöst tro att man är galen.


Men snart händer det grejer hoppas jag.
En ängel till sjukgymnast har börjat misstänka EDS och vill att det ska göras en utredning.
Jag misstänkte det innan tack vare en kär vän som öppnat mina ögon ganska rejält.
Så jag hoppas att jag kan få min diagnos snart äntligen. Kanske har dom nyckeln till det okända, kanske kan jag få hjälp.


Igår kunde jag i alla fall äta lite mat utan att magen kolappsade. Det smakade bra och jag kände mig lycklig som kunde äta för en gångs skull.
Jag håller mig mest i hemmet. Svårt att köra bil med ond kropp och att gå någonstans är inte tänkbart.

Dagens mål är att lyckas byta sängkläder i våran säng. Klarar jag det inte känner jag mig misslyckad så det gäller att hitta rätt tillfälle att göra det för att det ska vara genombart.