Vem Har Nyckeln

Jag känner hur jag sjunker längre och längre ner i en svart hål och det går så fort att jag inte får hejd på det.

Jag blir så instängd i mig själv i kampen mot smärtan att det inte finns någon ting utanför min egen kropp.
Jag mår illa och vill kräkas för att det gör så ont och inte ett skit hjälper.
Känner mig instängd i en tortyrkammare som ska föreställa min egen kropp.
Förutom den hemska smärtan och krampen så är det den här förbannade mjölksyran. Vart kommer den i från.
En sån där i härda mjölksyra i hela kroppen så fort jag ska försöka ställa mig upp som gör att jag får kasta mig ner igen för att inte kroppen bär.

Jag vill inte umgås med någon. Jag vill inte tala i telefonen. Jag kan inte fokusera på vad folk säger och ska jag själv försöka tala så låter det som allt som kommer ur min mun bara är gnäll.

Jag vill inte att folk ska fråga hur jag mår, jag vet inte vad jag ska svara.

Och standardfrasen " Jag fattar inte hur du orkar" vill jag aldrig mera höra.
Jag vill svara: Ja va fan ska jag göra då? Ta livet av mig eller? Jag har inget jävla val.
Jag vill inte höra de där jävla orden för jag blir bara påmind om att jag faktiskt inte orkar mer men jag har ingen lösning på problemet.

Igår skulle jag på möte med sonen. Jag skulle köra 3 mil, fy fan rent ut sagt. Jag kunde ju inte hålla händerna ordentligt på ratten för smärtan och mjölksyran. Mötet tog en timme och jag tror jag sa 2 ord under hela mötet och det va 2 svordommar ungefär. På vägen hem ringde dom för att fråga hur jag mår egentligen. De känner mig väldigt väl. Jag hade gjort mitt bästa för att dölja mitt trötta och onda jag med smink. Men tydligen hade jag sett ut som ett vandrande lik ändå. När jag släppt av barnen vid sina skolor bröt jag ihop i bilen och blev ståendes på en busshållsplats. Tårarna sprutade av smärta och det tog 20 minuter innan jag vågde lita på att armarna styrde så pass att jag kunde korrigera bilen. Jag orkar fan inte mera, jag gör verkligen inte det men vad har jag för val?

I natt drömde jag helt jädra sjukt.

Jag drömde att jag satt hos läkaren " han som anser att jag inte har ont om jag bara tänker positivt och att jag inte tappar grejer om jag bara fokuserar.

Vi satt mitt i mot varandra och hade den vanliga diskussionen som han brukar dra igång om positivt tänkande och fokusera på det jag kan och inte på det jag inte kan och att smärtlindring inte är aktuellt eftersom det aldrig kommer att hjälpa.
Jag drömde hur jag tog fram en stor kniv och högg den i låret på honom.

Samtidigt som han vrålade så skrek jag åt honom: TÄNK POSITIVT FÖR I HELVETE OCH FOKUSERA SÅ GÖR DET INTE ONT.

Jag vaknade helt kallsvettig och insåg att jag hamnat i det läge där jag inte vet om det är en läkare som är spec på smärtor eller en psykiatiker jag behöver.
FY FAN...